Dra ner byxorna, lägg upp benen och kör!

Jag brukar inte skriva om särskilt intima saker här på bloggen men idag ska jag göra ett undantag. Jag vill nämligen berätta att jag har varit och gjort cellprov. Det är något av det värsta jag vet och trots det vill jag uppmana alla andra kvinnor att göra detsamma. Det tar inte lång stund, kostar inte mycket och kan allmänt ses som en billig försäkring.

Sedan vi införde allmänna kallelser till gynekologiska cellprovskontroller på 60-talet har antalet fall av livmoderhalscancer minskat med 50%. Livmoderhalscancer tar lång tid på sig att utvecklas men får den väl fäste är den jävlig. Går du på dina kontroller vart tredje år när du blir kallad minskar du risken att drabbas med hur mycket som helst. Cancern hinner möjligtvis som längst till ett förstadium som oftast åtgärdas med enkel operation.

I Sverige drabbas i dag mindre än 400 kvinnor av livmoderhalscancer. De flesta av dem har inte gått på cellprovskontroller. Mer än 30 000 får dock veta att de har misstänkta förstadier (cellförändringar) efter kontroll. Eftersom detta tack vare kontrollerna upptäcks i tid hinner förändringarna tas bort innan de blir cancer.

Slutsatsen är enkel: Om du går och gör dina cellprover var tredje år minimerar du cancerrisken till ett minimum. Att inte göra det är lika dumt som att inte använda bilbälte. Om du vill göra det hela lite roligare kan du ta med någon som kan bjuda dig på glass efter undersökningen. Det gjorde jag och det gjorde faktiskt det hela lite lättare.

Share on Facebook

Sluta låtsas att alla har fått det bättre!

Det kom en rapport förra veckan. Om hur klyftorna i Sverige ökar. Det gör de tyvärr nämligen. Flera debattörer och politiker klamrar sig dock envist fast vid argumentet att alla faktiskt har fått det bättre på sistone. Även de allra fattigaste har fått mer tydligen. Och det hade ju varit ett steg i rätt riktning om det hade varit sant. Tyvärr är det dock så att de som debatterar den här frågan på hög nivå inte vet riktigt vad de pratar om.

Katarina Brännström, moderat riksdagskvinna från Växjö får tjäna som exempel:

Så vad säger rapporten? Här är grafen som ska visa att alla har fått det bättre sedan 2007.

Den blå runda pricken för Sverige verkar faktiskt visa att de fattigaste 10% ökat sina inkomster med en procnet per år sedan 2007. Men den som orkar läsa fotnoten ser att talen för Sverige bara gäller 2008-2010 vilket ger en falsk bild.

Året innan 2007-2008 föll nämligen inkomsten med 10% för den gruppen något OECD inte nämner och något som debattörerna gärna blundar för. 

Är det här en graf som visar att de fattigaste har tjänat på regeringens politik, eller har fått det bättre? Nej.

Björn Lindgren, tung ekonom på Svenskt Näringsliv drev det vidare på Newsmill:

Den som orkar tränga ytterligare längre in i den statistiska myllan finner det mest intressanta i denna undersökning. I Sverige har inkomsterna ökat men en dryg procent per år sedan 2008 för de som har de lägsta inkomsterna. ”Ökade klyftor men alla får det bättre” vore en rubrik som gav en mer rättvis beskrivning av vad som faktiskt sker.

Se hur smidigt han väljer att bara prata om de senaste två åren och får det att se ut om de fattigaste fått ökade inkomster, trots att de faktiskt tjänar mindre än 2006 och 2007. Men låt gå, låt oss för Björn Lindgrens skull bara titta på utvecklingen sedan 2008.

Då stämmer det att alla gruppers inkomster har ökat. De fattigaste har fått en hundralapp (96:-) mer i månaden för varje år. De rikaste har fått 1400:- mer i månaden. För varje år som går. Wow, vilken rättvisa!

Men just det, så “rättvist” blir det bara om vi accepterar Lindgrens snäva urval. Den rättvisande bilden är att de fattigaste 10% har förlorat 19.000 sedan regeringen tillträdde. De rikaste 10% tjänat 190.000 kronor. Så ser fördelningen ut i dagens Sverige.

Hoppsan, hur råkade det bli så här då? Det är ingen slump om någon tror det. Det är en enkel och tydlig konsekvens av en medveten politik. Sänkta bidrag, höjd a-kasseavgift, svårare att få sjukpenning och så vidare.

När de säger: “det ska löna sig att arbeta” är det precis det här de menar, att det ska vara större skillnader mellan att leva på lön och att leva på bidrag. Därför har bidragen sänkts, (anledningen till att de fattigaste fått det sämre) och därför har skatten sänkts kraftigt för andra (anledningen till att de rika blivit ännu rikare).

Förhoppningen var att de fattiga då skulle “ta sig i kragen” och börja jobba. Ökade klyftor var kanske inte målet i sig, men smällar man får ta om man ville sänka arbetslösheten. Det riktigt stora problemet är ju dock att det inte heller har funkat. Arbetslösheten har ju bara ökat, trots regeringens politik. Det blir ju inte fler jobb att söka bara för att man har mindre mat på bordet eller färre pengar i plånboken.

Och orättvisorna bara växer och växer. Det är tyvärr det som är sanningen.

 

 

Share on Facebook

Sverige bäst på skräp

I bland muttrar vi lite över våra fula stora soptunnor. Tre stora giganter har vi här med ständiga diskussioner om var de ska stå för att störa minst. Och varför ska vi ha tre tänker ni då? Jo, här i Lunds kommun sorterar vi det mesta och varje soptunna är indelad i flera fack för olika sopor. Till exempel papper, kartong, glas, kompost och så vidare. Den tredje tunnan är för trädgårdsavfall. Hur som helst. I bland muttrar vi som sagt.

Men så brukar jag försöka stanna upp och tänka efter. Varför borde jag sluta muttra och stolt sträcka på mig i stället? Jo, oftast när man diskuterar miljö, avfall, utsläpp och hot så känner jag mig maktlös och orkeslös. Det känns som om det lilla jag möjligen skulle kunna göra i min ensamhet inte alls skulle kunna påverka något i det större. Jag gissar att vi är fler som tänker så. Men hörrni hörrni, vi tar en titt på statistiken dårå!

På 1970-talet lade vi mer än 1,5 miljon ton sopor på soptippen varje år. Idag går nästan ingenting till deponering. Bara sedan 2007 har mängden sopor som deponeras minskat från 20 kg per person och år, till 4 kg per person och år. Idag återvinns alltså 99,1 procent av våra sopor!! Hur coolt är inte det?? Jag älskar att känna mig som del av något större på det här viset. Varje gång jag lägger matrester i komposten eller en tidning i rätt fack känner jag mig lite fånigt stolt. Det tar kanske en minut extra för mig att sortera soporna varje dag men betyder så mycket i det stora hela! Låt oss ta med oss den här vetskapen, vara stolta över den och fundera vidare på vilka övriga saker vi tillsammans kan göra för miljön!

Share on Facebook

Första maj, första maj…

En del tycker det är förlegat med första maj. På sätt och vis håller jag med. Det ÄR förlegat att vissa tjänar pengar på andras arbete, att arbetare världen över utnyttjas, sliter ut sig och tvingas niga och bocka för kapitalet. Det är förlegat med orättvisor på arbetsmarknaden, ojämlikhet, låga löner och långa arbetsdagar. Ja, herregud, kapitalismen är väl förlegad om något. Men faktum kvarstår. Den här samhällsbeskrivningen är högst aktuell, det är så här det är. Och så länge vi lever i ett sådant samhälle hoppas jag det är fler med mig som vill förändra. Så, borsta av kavajen och ge dig ut i demonstrationstågen idag!

Share on Facebook

Glada hönor och snälla ägg

Jag tycker det är tråkigt att det är så svårt att hitta snälla ägg i affärerna. Jag vill gärna tänka mig att de små hönorna knatar omkring utomhus, pickar frön och äter maskar och känner sig tillfreds med livet. När de fryser kan de gå in i sitt hus, hoppa upp på sin pinne och värpa ett ägg eller två. Tyvärr är det ju inte alls så ägg-industrin ser ut idag. Så därför blev jag så himla glad när jag handlade på Green matmarknad i Malmö (en underbar affär för övrigt, gå dit!) och hittade en massa snälla ägg från glada hönor i Höllviken. Där får hönorna gå ute året runt och dessutom gå på grönbete och sprätta runt. De får äta ekologiskt hö och bor nära mig. Bra för både hönor och miljö. Hurra säger jag!

Share on Facebook

Kära Herr Statsminister

Jag vill bara säga att jag tycker du är smart. Du bestämmer dig för en sak och håller sedan samma linje oavsett vad andra säger eller fakta visar. Du påstår att något är på ett visst sätt så benhårt att du slutligen säkert tror på det själv. Och får andra att tro det också. Det är briljant. Själv hade jag varit livrädd hela tiden, sett mig över axeln och väntat på att någon skulle komma och knacka på den, harkla sig och avslöja mig. Men till och med när det händer håller du fast vid din historia och hävdar det som sanningen.

Som det här med vilka regeringsalternativ vi har till exempel. Gång på gång säger du att det inte finns något annat regeringsalternativ än du och dina kompisar. Att sossarna till exempel inte är seriösa, inte kan regera utan Sverigedemokrater och åtagit dig själv att vara den ende som kan axla allt ansvar. Och detta trots att alla opinionsundersökningar som visar annat.

Jag menar, visst är det intressant det här med hur man räknar? Inget av blocken skulle få 50% säger ni. Och då skulle ni som har visat att ni kan regera i minoritet vara det enda trovärdiga alternativet. Men!?

Om det var val idag skulle ni ju faktiskt bara få 37 procent av mandaten i riksdagen. För du vet att man måste ha över 4 % för att få vara med i regeringsklubben va? Och det skulle ju varken Centerpartiet eller Kristdemokraterna få idag. Vilket skulle lämna er med 130 mandat i riksdagen, nästan lika många som sossarna själva har. Hur kan det vara ett regeringsalternativ, du hade ju inte ens fått frågan om att få vara med?

Man inte kan lita på enskilda opinionsundersökningar, säger du sen. Men som tur är finns det smarta människor som räknat ut snittet av flera olika mätningar, Henric Oscarsson prof i statsvetenskap i Göteborg gör en sådan (MäMä) men det finns fler (Sonu och Novus). Oavsett vem som mäter ser det inte så bra ut för er just nu. De rödgröna skulle få hälften av riksdagen är jag rädd, inte ens SD kan rädda dig.

Trots allt detta låter du dig inte nedslås, utan ser positivt på saken och tänker att om du bara fortsätter rabbla ditt mantra att du är det enda trovärdiga regeringsalternativet kommer folk att tro det. Så hatten av för din envishet och förmåga att hålla lögnen levande. Inte många kan blåljuga ett helt folk rakt upp i ansiktet så länge.

Share on Facebook

Dagens måste!

Utanför flyktingförvaret i Malmö 2005 och nej, det “är inget fängelse”

Jag skulle ljuga om jag påstod att många av de saker som händer omkring mig inte lämnar kalla kårar och en klump i magen. Vi är på väg åt ett håll jag inte gillar. Vi måste vända nu. Och jag skriver vi för att det är allas vårt ansvar. Du kan börja göra din del genom att läsa dessa två artiklar och undersöka hur de får dig att må. Lämnar de en bitter eftersmak, en oro och en viss ilska? Då är det dags att börja fundera på nästa steg. Vad kan du göra? Vad kan vi göra?

Daniel Swedins text i helgens aftonblad

Federico Moreno i gårdagens Sydsvenskan 

Share on Facebook

I dare you!

Då har vi nyss avslutat årets Earht Hour. Jag gissar att det var många med mig som släckte lampor och allt det där. Och visst är det ett bra initiativ för att vi ska diskutera frågan även om handlingen i praktiken inte innebär någon skillnad. Något som däremot enkelt hade gjort skillnad är att äta lite mindre kött. Nej, sluta nu inte läsa och sucka att kött är gott. Det kan du få fortsätta tycka. Men faktum kvarstår. De djur som föds upp för att ätas producerar mer växthusgaser än alla världens bilar och lastbilar tillsammans gör. Gulp. Alltså, om du med enkla medel vill göra stor skillnad så satsa på en köttfri dag i veckan. Det är inte svårt. I dare you all!

Share on Facebook

Politisk satir när den är som bäst

Ni har väl inte missat dagens bästa på internet?

Tommy Nilsson byter namn till BLACK (fast det måste väl vara för bra för att vara sant?) och Tobias Billström apar efter och kallar sig WHITE.

Share on Facebook

8:e mars, låt oss sluta tjafsa nu

Som ni säkert vet är det internationella kvinnodagen idag. Och jag är så himla trött på allt tjafs. Det har liksom blivit lite så här att vi bara upprepar oss, tycker ni inte det? Vi tjatar om att kvinnor har lägre löner, tar störst ansvar i hemmen, blir misshandlade, våldtagna och för att inte tala om alla dessa feminister som inte vill raka sina ben, som blir aggressiva och skriker för högt! Visst är de jobbiga? Hela grejen är ju jobbig och tar lite för mycket energi. Ska vi inte bara lägga ner det här? Sluta tjafsa och bara vara?

För lönerna i ärlighetens namn, vad spelar några ynka procent hit eller dit för roll? Det är ju bara pengar. 15 procent liksom. Och så får man ju tänka att kvinnor väljer lite annorlunda. De vill ju vara hemma lite mer med barnen och jobba med yrken där man tjänar mindre. På ett år blir det faktiskt bara 53.000 kronor som skiljer.

Och skulle kvinnorna välja lite manligare yrken och jobba exakt som männen så skiljer sig lönen bara med 6 procent! Och hallå, det är ju nästan ingenting! I verkligheten är det bara 22.000 kronor på ett år - i och för sig för exakt samma jobb men vadå?

Och så är det ju det här med att kvinnors löner ökar mer så skillnaderna minskar faktiskt. Från 16 procent 2004 till 15 procent idag. Snart är vi ju i kapp. Eller vänta nu. År 2004 var det 4.300 kr som skiljde. Nu är det 4.400 kr. Så i faktiska kronor och ören ökar tydligen skillnaderna då. Mellan kvinnor och män. För samma jobb. Det kommer ta hm, låt mig se, ungefär 50 år med dagens takts tills vi är i kapp. Men 50 år går ju ganska snabbt och i ärlighetens namn 1,5 miljoner kronor (som det handlar om under mitt resterande yrkesliv) är väl inget att bråka om?!

Okej, låt oss se om det finns fler quickfixes. Alltså männen, ni kan väl sluta misshandla och våldta så slipper vi den biten. Och de där feministerna som inte vill raka benen, blir aggressiva och skriker för högt är nog betydligt färre än de män som inte vill raka benen, blir aggressiva och skriker för högt. Så vi kan väl bara enas om att man får sköta sin kropp som man vill. Ja, låt oss sluta upprepa oss nu. Vi fixar detta och så slutar vi tjafsa sen. Släng hit hälften av er makt och lite av er lön så börjar vi om på nytt därifrån.

Javisst, jag är en av dessa feminister. Det är väl självklart och Nej, det betyder inte att jag tycker att kvinnor ska ha förtur, bli särbehandlade eller få högre lön för att de är kvinnor. Det handlar om att vi alla är människor och borde bli behandlade som det. Punkt.

 

Ps. Här lite mer fakta om skillnaderna

  • Kvinnors genomsnittslön är idag 4.400 kronor lägre än männens - 53.000 på ett år.
  • Den skillnaden har inte minskat utan snarare ökat under 2000-talet.
  • Med dagens takt kommer lönerna vara lika om femtio år…
  • …när jag är 65 år kommer skillnaden fortfarande vara över 2.000 i månaden…
  • …och totalt sett fram tills dess har genomsnittsmannen ha tjänat 1,5 miljoner mer…

Genonsmittslön för kvinnor och män

Share on Facebook