Dagens måste!

Utanför flyktingförvaret i Malmö 2005 och nej, det “är inget fängelse”

Jag skulle ljuga om jag påstod att många av de saker som händer omkring mig inte lämnar kalla kårar och en klump i magen. Vi är på väg åt ett håll jag inte gillar. Vi måste vända nu. Och jag skriver vi för att det är allas vårt ansvar. Du kan börja göra din del genom att läsa dessa två artiklar och undersöka hur de får dig att må. Lämnar de en bitter eftersmak, en oro och en viss ilska? Då är det dags att börja fundera på nästa steg. Vad kan du göra? Vad kan vi göra?

Daniel Swedins text i helgens aftonblad

Federico Moreno i gårdagens Sydsvenskan 

Share on Facebook

4 thoughts on “Dagens måste!

  1. Läser du alltid alla artiklar utan nåt slags kritiskt tänkande? Och undrar du aldrig över exakt vad tidningsartikeln är ute efter och vill få dig att känna och tänka? Om inte är du tyvärr inget annat än ett offer.

  2. Vilken lättnad att läsa ditt inlägg. Det känns så länge sedan när “alla” bar “Rör inte min kompis”-märket. Vi vet hur nazismen smög sig in s k vanliga tyskars medvetande. Det började med ord. Orden växte till handlingar. Nu åker man olika bussar till en nöjeskryssning, beroende på hudfärg eller namn. I Sverige! Jag skulle få åka den fina svenskbussen. Men jag vill inte.

    Jag har vänner som överlevt förintelsen, som enda överlevande från hela släkter. Jag gjorde en arbetsresa till f.d. Jugoslavien efter Bosnienkriget. Jag såg den kliniska renheten, avsaknaden av människor inom de etniskt rensade områdena mellan Zagreb och Dubrovnik. Jag såg gravarna, ruinerna, de nedbrända fruktträdgårdarna.
    I krigets Bosnien åkte folk inte buss till en kryssningsbåt. Många åkte buss mot döden. De mer lyckosamma åkte till Sverige och andra länder som tog emot dem. Att vara likgiltig är detsamma som att vara en av dem som står vid en busshållplats och pekar åt höger och åt vänster. Man behöver inte gömma människor, eller skriva offentliga debattartiklar. Vad man behöver göra är mycket enkelt. Att säga: Jag accepterar inte det här. På fikarasten på jobbet, på påskmiddagen hos släkten, i alla små enkla sammanhang där tystnad är det samma som ett accepterande.

  3. Tack för läsvärda länkar! Ibland måste man ju möta allt det där vidriga, även om det ger en klump i magen…men då är det skönt att veta att vi är många som tycker samma sak och vill göra något åt allt det som är så inihelvitti fel!
    Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>